måndag 24 februari 2014

Den stora smällen i Krylbo

Krylbo station med rälsbussläp, trevlig plattformstruck och paketcykel. Året är ca 1960.



Krylbo, en av järnvägens stora knutpunkter, öppnade för järnvägstrafik 1873 i samband med att Norra Stambanan mellan Stockholm och Storvik öppnades. Först uppfördes endast ett mindre stationshus i trä som revs 1902. 
(Bilderna är klickbara för större storlek).
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Det ersattes av nuvarande hus i sten som ritades av SJ:s dåvarande chefsarkitekt Folke Zettervall. 
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Krylbo 1934. Till vänster om stationshuset ser vi det vackra järnvägshotellet som tyvärr revs 1981.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum
Krylbo ändrade 1970 namn till Avesta Central. Från och med 1986 kallades stationen Avesta-Krylbo och 1988 togs bindestrecket bort och namnet blev Avesta Krylbo.




"Krylbosmällen"

Officiellt höll sig Sverige neutralt under andra världskriget men tillät ändå Tyskland att transportera materiel, livsmedel och soldater genom Sverige till Nordnorge och Finland.
Lördagen den 19 juli 1941 exploderade ett tyskt tåg lastat med ammunition vid Krylbo järnvägsstation.
De första explosionerna hördes kl 05.10. Innan dess hade personal på bangården uppmärksammat rökutveckling och därefter sett eldslågor slå ut från en av vagnarna.
"Sedan tåg 4352 inkommit, befanns eld ha uppstått i en ammunitionslastad vagn. Härigenom bragtes denna och intill stående vagnar att explodera.

Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Ordinarie godståg 4352 från Nässjö via Hallsberg kom kl 04.58, 16 minuter försenat, in på spår 5. Tåget hade 59 vagnar, varav 13 vagnar kom från Charlottenberg vid gränsen till det av tyskarna ockuperade Norge. Bortsett från det gods som normalt transporterades fanns också fem förseglade vagnar med "Wehrmachtgut". Dessa vagnar innehöll ammunition med destination Torneå.

Kl 04.59 anlände snälltåg 23, sovvagnståget från Jämtland till Stockholm, och det ställdes upp på spår 2. Spår 3 och 4 var redan upptagna av tåg som skulle avgå senare. Dessutom fanns flera lokalgodståg och persontåg uppställda. 
På spår 7 stod nio vagnar som kommit från Helsingborg. Dessa vagnar som skulle kopplas på tåg 4352 innehöll explosivt gods av klass 1.
"Övriga spår å bangården, alltså de egentliga rangerspåren samt spåren vid omlastningsmagasinet, voro upptagna av vagnar, som voro föremål för omrangering respektive omlastning."
Det var alltså trångt på bangården i Krylbo morgonen den 19 juli 1941.


När tåg 4352 rullade in på bangården i Krylbo upptäckte järnvägspersonal att det brann i en vagn. Först trodde de att det var varmgång som orsakade rökutvecklingen. Fem meter ifrån vagnen såg de att det inte var hjullagren som var boven. Rökutvecklingen kom från en ventil nära taket till vagnen, och eldslågor började slå ut därifrån. Lågorna ökade i omfattning och antände en vagn på intilligande spår. En rådig bangårdsmästare sprang och hämtade ett lok och lyckades växla undan ett annat tyskt tåg. Det tågsättet innehöll nio vagnar med ammunition och bensin. 
Eldslågorna följdes av ett fräsande ljud och gul rök steg upp från vagnen. Strax därefter hördes en kraftig explosion som hördes på 25 km avstånd. Elden spred sig nu till de övriga vagnarna som var lastade med ammunition och till andra uppställda vagnar. En efter en exploderade sedan ammunitionsvagnarna. 
Det hela kunde ha blivit ännu värre eftersom det på bangården stod flera fullastade krutvagnar som skulle kopplas på tåg 4352. 
Senare framkom uppgifter om vad de fem plomberade vagnarna egentligen innehållit. Den vagn som i sin helhet exploderade innehöll 440 granater, 49 krutkardusbehållare och sex lådor med tändrör.


Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Bild: Sveriges Järnvägsmuseum





Man försökte också få iväg sovvagnståg 23, men det gick inte eftersom bangården blivit strömlös. En kvinna som befann sig i en av sovvagnarna vaknade av att en granat for in under huvudkudden. Den var som tur var en blindgångare. Resenärerna evakuerades och efter bara 10 minuter var hela tåget övertänt. Personal från lokstallet använde ett ånglok för att dra undan vagnar som inte brann och lyckades på så sätt rädda bl.a. en postvagn och ett lok.
"Omfattande förödelse uppstod å bangården och stationsbyggnader m.m. Bl.a. brann snälltåg 23 upp fullständigt och kontaktledningarna blevo strömlösa under en längre tid."
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum


Bild: Sveriges Järnvägsmuseum


Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Klockan nio hade det lugnat ner sig, men explosioner hördes fram till klockan elva på förmiddagen. Därefter kunde röjningen påbörjas. Framåt kvällen var också eftersläckningen genomförd.
När röken lagt sig kunde man se den våldsamma förödelse branden och explosionerna orsakat. Skadorna efter ”Krylbosmällen” blev omfattande. På järnvägsområdet skadades kontaktledningsnätet, plattformar, plattformstak och spår. Spår 1-10 var blockerade av utbrända vagnar, krökta räler och söndertrasade slipers.
Ammunition och delar från järnvägsvagnarna hittades senare flera kilometer från Krylbo station. Ingen person omkom men totalt ca 30 personer skadades vid händelsen, varav 24 fick föras till lasarettet. Ca 130 vagnar förstördes eller fick stora skador.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum


Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Bild: Sveriges Järnvägsmuseum


Bild: Sveriges Järnvägsmuseum


Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Bild: Sveriges Järnvägsmuseum


Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Bild: Sveriges Järnvägsmuseum


Bild: Sveriges Järnvägsmuseum


Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Explosionerna orsakade flera kratrar och den största var 2,5 meter djup och 10 meter bred
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum




Järnvägsstationens alla fönster blåstes ut och även stationsklockan blev som synes skadad. Krylbos stins i vit sommaruniform diskuterar förödelsen.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum


Också många av Krylbos affärer och bostäder fick stora skador vid explosionen.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum


Bild: Sveriges Järnvägsmuseum


Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Under det första dygnet arbetade över 200 man med att släcka bränder och röja undan bråte. Det var ett farligt arbete då många granater som inte detonerat låg utspridda över ett stort område.  
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

En odetonerad fransk spränggranat.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Ammunition som klarade sig vid smällen. 10,5 cm franska spränggranater.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Krutkardusbehållare.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Den omhändertagna ammunitionen dumpades först i Dalälven från den närbelägna järnvägsbron. Senare kördes den till Bysjön två mil öster om Krylbo. Ammunitionen ligger än idag kvar på Dalälvens och Bysjöns bottnar.
Krylbo Järnvägsbron


Den 26 juli var alla spår åter farbara och den 26 november stod det nya plattformstaket mellan spår 2 och 3 färdigt.

Det fanns fem olika teorier om varför Krylbosmällen inträffade. 
-  Varmgång i ett hjullager
-  Gnistbildning genom bromsning eller "tjuvbroms"
-  Självantändning i krutkarduser (påsar med krut) 
-  Explosioner i fyrpatronerna
-  Sabotage av brittiska agenter


Enligt sabotageteorin skulle brittiska Special Operations Executive, SOE, varit ansvarigt för sprängningen. SOE hade sin svenska avdelning baserad på brittiska legationen med biträdande militärattachén Malcolm Munthe som chef. Denne utvisades ur Sverige dagen därpå. Det har inte framkommit några bevis som styrker spekulationerna om att explosionerna skulle ha varit sabotage. Både den officiella utredningen som gjordes av Statspolisen i augusti 1941 och resultatet av flera senare rapporter tyder på att explosionen var en olyckshändelse. Således misstänktes branden ha startats antingen av gnistbildning vid bromsning eller varmgång i ett hjullager. I båda fallen skulle krutsäckar i lasten ha fattat eld.
Den 23 oktober kom en grundlig rapport. Då hade omfattande kemiska analyser gjorts. De ammunitionsrester som hade hittats efter explosionen var granater, tändrör, fyrpatroner, karduser och behållare till dem. 
Även experiment hade genomförts med ett antal tåg för att testa om varmgång respektive tjuvbromsning skulle kunna innebära att en godsvagn med eldfarligt innehåll skulle kunna fatta eld. Ett av experimenttågen kördes mellan Krylbo och Storvik. Professorer från tekniska högskolan i Stockholm analyserade effekterna av tjuvbromsning och varmgång vid flera olika förhållanden. Oljan i lagerboxen till olycksvagnen analyserades. Slutsatsen var att vare sig tjuvbromsning eller varmgång låg bakom Krylbosmällen.

Självantändning på grund av brister i lastningen av den vagn som exploderade först var den slutsats som dåvarande landsfogden i Kopparbergs län Axel Blomér drog 1955. Det angavs som orsak till Krylbosmällen när han skickade ut ett pressmeddelande i maj 1955 till TT om att utredningen var avslutad.

Utredningen som gjordes efter explosionen blev i sin helhet offentlig först 2011, alltså 70 år senare. Den är på ca 100 sidor och här är en sida ur den tidigare hemligstämplade utredningen.


Även om utredningen nu inte längre är hemligstämplad så tvistar man fortfarande om händelsen var en olyckshändelse eller ett sabotage. Flera personer hävdar ännu att det verkligen var ett sabotage där Malcolm Munthe och SOE var inblandade. Kanske får vi aldrig veta sanningen.



3 kommentarer:

  1. 1954 kom boken "Sweet is War" ut på Gerald Duckworthg & Co förlag i London.

    I kapitel fem (sid 148-149) står följande, under rubriken "Red Horse in Sweden":
    "A new kind of time-pencil (not used before), or delayed action bomb, had arrived, and I spent the night gingerly examining it with my Norwegian electrical expert, whose job it was to get a Swedish railwayman to place it on the armament trains from Germany, and set it so as not to explode before it had left Sweden and crossed into Norway.
    This seemed to us a bigger and better bomb than any we had had before. We planned to use it on a train, which we understood was to carry an exceptionally valuable German load, between the 15th and the 20th of July."

    Och på sidan 151:
    "Next day the papers announced the explosion of a goods train, carrying, of course, 'German Red Cross equipment' - in the middle of a little country station called Krylbo, in the centre of Sweden on the line to Norway. No one was killed, thank the Lord, but the station was shattered.
    That night I left Stockholm in a Lockheed Electra 'plane, fitted with oxygen masks. We flew at 30,000 feet over Norway and landed, after several chilly hours, at Leuchars airport in Scotland."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för denna kommentar. Intressant läsning!

      Radera