söndag 1 december 2013

Resan 19, mera tåg i USA

I Oakdale stod detta tåg parkerat. 

Det visade sig vara Sierra Railroad Dinner Train. Det är ett utflyktståg där det erbjuds lunch, romantisk middag, söndagsbrunch, vinprovning och olika former av underhållning.
(Som vanligt är bilderna klickbara för större storlek).



Sierra Railroad öppnades 1897 och går mellan Oakdale och Tuolumne City, en sträcka på ca 8 mil. På denna järnväg har sedan 1919 spelats in över 300 filmer, TV-serier och reklamfilmer och den kallas därför "The Movie Railroad". 

Som kuriosa kan nämnas att filmen "Joe Hill" med Thommy Berggren, regisserad av Bo Widerberg, spelades in här 1972.


The roundhouse i Railtown 1897 State Historic Park
Bild: parks.ca.gov

I staden Jamestown ligger "Railtown 1897 State Historic Park". Det är ett järnvägsmuseum som också kör historiska tåg. Här finns, bland mycket annat, ett av endast två bevarade roundhouse (lokstall) från ånglokstiden i USA. Vändskivan finns kvar och här görs underhåll och reparationer av Railtowns rullande materiel. I lokstallet finns också en avdelning med rekvisita och kulisser från många av de filmer som spelats in på Sierra Railroad.

Jag hade tyvärr inte möjlighet att besöka "Railtown 1897" denna gång, så några egna bilder från anläggningen blir det inte. Kolla gärna deras fina hemsida som finns HÄR.


I Felton drygt en mil norr om Santa Cruz ligger Roaring Camp & Big Trees Railroad. Det är en smalspårig (914 mm) museijärnväg som kör med både diesel och ånga. Spåren man kör på är en liten del av det som tidigare var South Pacific Coast Railroad som gick mellan San Francisco och Santa Cruz.

Det första som möter besökaren är en härlig skrotgård med allsköns järnvägsrelaterat skrot.









En trevlig liten inspektionsdressin.


På bangården två tågsätt med diesellok som dragkraft. De används bl.a. till Santa Cruz Beach Train.



Förarmiljön i loket är väl ingen höjdare...



Utanför lokstallet stod ett par av anläggningens pärlor. Det var två s.k. Shay-lok under påeldning inför dagens uppdrag. 
Nr 7, Sonora, ett 3-boggielok och nr 1, Dixiana, med två boggier.

En bild från när loken var i trafik för timmertransporter för Santa Cruz Lumber Company. Rejäla stockar från Redwoodskogen!



Roaring Camp är en mycket fin och välskött parkanläggning.





Wagon Top Boiler.





En klassisk amerikansk Caboose





Här finns stationshus, restauranger och affärer.

Då är loket framkört och vagnarna påkopplade inför resan mot Redwoodskogen.









Det finns två olika turer man kan åka med från Roaring Camp. "Redwood Forest Steam Train" går med ånglok på en spännande och intressant tur genom den magnifika Redwoodskogen.


Spåret mot Redwoodskogen.


Den andra turen "Santa Cruz Beach Train" går med diesellok från Roaring Camp söderut ner till Santa Cruz där tåget kör inne i stan längs med The Beach Boardwalk. 


Spåret som går ner mot Santa Cruz.


Här är en bild med "Santa Cruz Beach Train" vid The Boardwalk. Bilden är från 70-talet men det ser likadant ut idag.

Som det står på det gamla kortet: Streamline minature train at the beach Santa Cruz Calif.


Nu i december kör man också "Holidays Light Train". Ett upptänt tåg som kör utefter The Boardwalk i Santa Cruz.
Foto: John Poimiroo

Våren 2013 hade man på Roaring Camp en dressinträff med "Motorcars Operator West". Utflykter på spåren ingick i programmet.
Foto: Howard Cohen
Foto: Howard Cohen


Så blir det lite tågnörderi igen...

Shay-lok



shaylocomotives.com

Några av loken på Roaring Camp är av en lite udda konstruktion jämfört med de vi är vana vid i Sverige. Det är sk Shay-lok som har lodrätt monterade cylindrar som driver en vevaxel. Vevaxeln driver sedan hjulen via kardanstänger och vinkelväxlar. Fördelen var att man kunde få drivning på alla hjul, även på tendern. Dessa lok användes mest vid tunga timmertransporter på banor med skarpa kurvor och dåliga spår. Loken kördes t.o.m. på räler av trä, men då hade hjulen större flänsar, ibland på båda sidor. Uppfinnare av konstruktionen var Ephraim Shay och loken tillverkades av Lima Locomotive Works i Ohio.




Så här fungerar det.




Två ritningar från en patentansökan.


En Shay-boggie med vinkelväxlar.

Begagnade delar till Shay-loken på Roaring Camps skrotgård.



För att kompensera för cylindrarnas vikt, var lokets panna förskjuten i sidled.


Ett litet filmklipp på ett lok i drift där man ser hur det fungerar.

video


Ett Shay-lok på Laurel & Tallahoma Western Railway år 1898.


Så sent som 1945 byggdes det största Shay-loket någonsin. Det gick på Western Maryland Railway och väger in på modiga 162 ton! Lok No 6 är bevarat och finns nu på "Cass Scenic Railroad" i West Virginia.




Climax-lok

Andra liknande system har funnits som har drivit på alla lokets axlar, oftast även på tenderns axlar. Här ett sk Climaxlok.


Climaxloket fungerade så att cylindrarna drev en blindaxel, parallell med de vanliga axlarna. Blindaxeln drev sedan en kardanaxel som gick till boggierna.


Climaxlokets princip.


Climax-boggie med vanliga hjul för stålräler.

Climax-boggie  för träräler. Notera de stora flänsarna och den mönstrade hjulbanan.

Ett tidigt Climax-lok med konkava hjulbanor. Tittar man noga så ser man att loket kör på räler av trästockar!

Ett Climax till som kör på räls av trä!


Även detta originellt formgivna lok drivs med Climax-principen.




Heisler-lok

Den tredje varianten på lok med drivning på alla axlar är Heisler-loket. 1892 fick Charles L. Heisler patent på denna konstruktion som har vissa likheter med Climax-loken.

Heislers konstruktion består av 2 ångcylindrar placerade i ett "V" under ångpannan.



Kolvstängerna är monterade på en vevaxel. Från vevaxeln går sedan drivaxlarna till boggierna. 



1 kommentar:

  1. Ett nördigt och bra inlägg!
    Det där loket till Santa Cruz Beach Train ser ju riktigt häftigt ut.

    SvaraRadera