torsdag 7 november 2013

Resan 13

Så var det då dags att besöka den vackra Golden Gatebron. Tyvärr låg den delvis höljd i dimma, ett vanligt fenomen i San Francisco. I bakgrunden skymtar staden Sausalito.








Efter en promenad på bron


...blev det bussfärd över till det norra brofästet. 







Här såg man tydligt hur dimman vällde ner från bergen.

Varför bildas då denna dimma i San Francisco? Jo, det går en kall havsström precis utanför kusten som kallas Kaliforniska strömmen. Varma och fuktiga vindar från Stilla Havet blåser in över den här kalla strömmen och luften avkyls underifrån på grund av det kallare underlaget. Det leder till att vattenångan kan kondenseras och dimma bildas då över havet. Vinden från havet för sedan in dimman över land. Den typen av dimma kallas advektionsdimma.


Ett besök i den mycket charmiga staden Sausalito hanns också med.




Framåt middagstid hade dimman lättat och jag fick äntligen en bild på hela bron.



Vid dimma ljuder stora mistlurar (fog horns) som varnar fartygen. Det har de gjort ända sedan bron öppnades 1937. Färgen på bron valdes dels för att synas i dimma, dels för att passa in i landskapet. Det tog närmare fyra år att måla bron!

Bild: sfgate.com  Foto: Alan Smorra


Vid dimma låter det så här.




Bron över sundet Golden Gate byggdes mellan åren 1933 och 1937. Den var fram till 1964 världens längsta hängbro. Huvudspannet är 1280 m och totallängden 2737 m. Arbetet med bron kantades av stora svårigheter och tragedier. Leveransen av byggmaterial försenades flera gånger på grund av den långa transportsträckan. Stålbalkarna tillverkades nämligen på den amerikanska östkusten och skeppades via Panamakanalen till San Francisco på västkusten. 


Brobygget skedde under mycket extrema väderförhållanden. Vindar med hastigheter på upp emot 27 meter i sekunden och starka strömmar i Golden Gate-sundet försvårade byggarbetet. Elva byggarbetare fick sätta livet till som följd av olyckor innan bron äntligen stod färdig.





1987 firades Golden Gate-brons 50-årsjubileum.


2 kommentarer:

  1. Längtar dit jag också. Det får bli nästa år. Micke

    SvaraRadera