torsdag 21 februari 2013

Gullhögens Bruk - Cementa

Ofta när jag passerar Skövde så står det cementvagnar på bangården. Förr stod det Gullhögen på vagnarna, nu står det Cementa. 
När farsan skulle mura någonting så stod det alltid Gullhögen på cementsäcken. 
Gullhögens cementvagnar och rälsbuss på Skövde Central 1971


Inte mycket finns skrivet om Gullhögen, så här krävdes en forskningsinsats!
Gullhögens Bruk Skövde 1960


Kalkbrytning har förekommit i Västergötland sedan medeltiden. 1906 började företaget Brandtsbergs Kalkbruk i Skövde att bränna kalk vid Billingen. 
Bild: Peter Karlsson

När kalken skulle lastas på järnväg skedde transporten dels med hästar och dels med en lastbil den 2 km långa vägen genom Skövde stad till järnvägens lastkaj. 

1916 bildades Aktiebolaget Gullhögens Bruk som köpte kalkbruket och dess egendomar. Inte långt från kalkbruket gick järnvägen Skövde-Axvalls Järnväg (SAJ). Man hade funderat länge på ett stickspår för att få järnvägsförbindelse mellan kalkbruket och Skövde station men problemet var att SAJ var smalspårig och vagnarna till kalkbruket var normalspåriga. Lösningen blev ett treskensspår som togs i bruk 1919.
Bilden är inte från SAJ

Första tåget till Gullhögens Bruk 1919.
 
Kalkbrottet och längst upp i bild syns ett tåg på Skövde-Axvalls Järnväg som lades ner 1962.


1923 påbörjades byggandet av en cementfabrik och 1924 var den färdig. 
Gullhögen 1950


Euclid-truck 13,5 ton 1949

Det första året producerades 22 000 ton cement och personalstyrkan uppgick till 98 personer. 1935 tändes Gullhögens första sk roterugn och nu steg årsproduktionen till 98 600 ton med 191 anställda. Efterfrågan på cement ökade snabbt. Med cement kunde man utveckla byggmetoder som var enklare och avsevärt mer kostnadseffektiva, t.ex. gjutna betongkonstruktioner. Produktionen ökade stadigt och 1965 producerades 
1 000 000 ton cement. 




Här kommer lite bilder på fordon som transporterade Gullhögens produkter.
Gengasbil lastar cement på 1940-talet



Dessa båda lastbilar var kombibilar som transporterade både cement och olja.
20 ton cement eller 18 m3 olja

28 ton cement eller 25 m3 olja

Volvo L370 1955.


Scania-Vabis med cementkulor.





Ett filmklipp med gula Gullhögenbilar.



Också järnvägen användes för cementtransporterna.
Säcklastning på järnvägsvagn
Cement i lösvikt på ombyggda malmvagnar







Foto: Kjell G Eriksson

Ett par bilder på Cementas vagnar uppställda på Skövde C den 1 mars 2013.





Cementas vagnar och en trevlig Scania-Vabis.



1953 började tillverkning av murcement. Den fick namnet Gullex.


1958 började Gullhögens dotterbolag Barva AB att tillverka putsspackel under namnet "Gullspack".


1961 köpte Gullhögen Billesholms Glasulls AB och ändrade namnet till Gullhögens Mineralull AB. Produkterna marknadsfördes under namnet Gullfiber.
Bild: Kuriosapaviljongen


Gullhögen köptes 1973 av Euroc-koncernen och ingår sedan dess i dotterbolaget Cementa AB, som i sin tur sedan 1999 ägs av den tyska byggmaterialkoncernen Heidelberg Cement Group.
Det har funnits sammanlagt fjorton cementfabriker i Sverige. I dag återstår tre; Slite, Skövde och Degerhamn.
Gullhögens Bruk 1960-talet. Foto: Pål-Nils Nilsson

Den cement som tillverkas idag, kallas för Portlandcement och består i huvudsak av finmalen kalksten och lera som bränns till cementklinker (små kulor) i roterande ugnar vid en temperatur av ca 1 450 °C. 


Först krossas kalkstenen och lera tillsättes. Därefter blandas materialet med vatten och bildar slam. Slammet förs sedan in i roterande ugnar och bränns vid ca 1450 grader till klinker. Denna klinker mals sedan till cement. Den färdiga cementen packas i säckar eller distribueras i "lösvikt" i lastbilar och järnvägsvagnar.
Kulkvarn
Slambassäng

På 1860-talet började man undersöka möjligheterna att tillverka cement i Sverige. Tidigare hade all cement importerats. Skånska Cementaktiebolaget bildades 1871 i Limhamn utanför Malmö. Året därpå byggdes i Lomma den första svenska cementfabriken. Kalkstenen till cementtillverkningen togs från Limhamn. Förutom cement bestod verksamheten av tegel, kalk och kalksten. 

För att öka försäljningen av cement startades cementgjuteri och byggverksamhet och 1887 bildades AB Skånska Cementgjuteriet som senare blev Skanska.
1893 bildades en gemensam försäljningsorganisation under namnet Svenska Cementförsäljningsaktiebolaget-Cementa. Där ingick alla fabriker utom Gullhögens Bruk som var fristående och hade en egen försäljningsorganisation.

Cementa var en kartell som noga såg till att eliminera all konkurrens och hålla cementpriserna uppe. Man försökte också att med alla medel stoppa import. Prisdumpning med hjälp av egna lågprismärken var ett sätt som användes. Gullhögen som var fristående lyckades ändå ta marknadsandelar från Cementa och då speciellt på sin hemmamarknad som omfattade delar av Västergötland, Närke, Västmanland, Värmland, Dalarna, Södermanland, Östergötland och Småland. 1934 trappades striden upp och Cementa försökte dumpa priserna på Gullhögens stora marknader. Det slutade med att parterna istället delade upp marknaden så att priserna på så sätt ändå kunde hållas uppe. Man lyckades också få regeringen att begränsa importen. Gullhögen fick nu en trygg avsättning för sina produkter till ett bra pris och vinsten tredubblades. Även Cementa var nöjda och VD kunde belåtet konstatera: 

"Den betydligt minskade konkurrensen har inneburit att en del prisjusteringar ha under året kunna företagas huvudsakligen bestående däri att tidigare rabatter borttagits och inga nya beviljats".

Idag är Cementa - Heidelberg ensamma på den svenska marknaden och det kan man ju kanske ha synpunkter på...



En bild från Gullhögens Bruk 1960.
Källor: 
GU/När konkurrensen i cementindustrin eliminerades/Bengt Åke Berg
Gullhögens Bruk 1916-1966/Hjalmar Glise
Sveriges Järnvägsmuseum
Sv. Wikipedia 

8 kommentarer:

  1. Mycket intressant läsning, vilket researcharbete. Finns spåret upp på bruket kvar? Jag har ett minne från mina Banverksår mitten av 90-talet att jag har backat upp vagnar i södra änden av Skövde uppför en rätt skaplig stigning. Tx i Skövde var fortfarande lokalbemannat men skulle snart övertas av fjtkl.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Spåret till Cementa finns kvar, och fortfarande backas vagnar uppför stigningen till bruket. Som du säger så fanns ju tidigare en ltkl men idag sköts ju allt från G.

      Radera
  2. Stort tack för intressant läsning!

    SvaraRadera
  3. Vilket härligt inlägg..MER SÅNT=) man riktigt myser...

    SvaraRadera
  4. Min far och mor arbetade både på Gullhögen. Jag var ofta inne på området och hälsade på, otroligt att man kunde det egentligen!! Far i vid ugnarna och mor i köket. Vi bodde i arbetarbostäderna i nederkant av bilden från 1960. Jag minns så väl både fotbollsplanen som tennisbanan som företaget spolade is på vintern. Blev många hockeymatcher där till sena kvällen när vi inte såg pucken längre. Detta var långt innan dataspelens era. ;-) Vilka minnen denna bild väcker!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anonym för trevlig info!

      Radera
    2. Kul att se dom här bilderna. Särskilt flygfotot. Jag föddes (-59) i dom bostäderna, och bodde där tills jag var åtta år. Min pappa arbetade som tjänsteman/industrifotograf på Gullhögen. Min bror arbetar där fortfarande och är nu inköpschef. Själv så har jag tillbringat flera somrar där och arbetat med allt från trädgårdsskötare till packare. Detta var i slutet på 70-talet.
      Mina minnen därifrån är rätt så vaga, men jag har genom farsans bilder sett att vi spelade hockey på tennisbanan, bl a.

      Radera