söndag 30 september 2012

Silverpil, Guldpil och de som kom efter


Det var Husqvarna som tillverkade dessa motorcyklar, formgivna av Sixten Sason. Silverpilen såldes 1955-1965 och Guldpilen 1957-1959. Silverpilen var på 175 cc och 9,5 hk, medan Guldpilen hade 200 cc och 10,5 hk. Båda vägde under 75 kg och fick alltså köras av 16-åringar med körkort för lätt mc. För att få ned vikten till de magiska 75 kg var man tvungen att använda så lätta komponenter som möjligt. Man använde aluminium i skärmar, fälgar och nav. Jagandet av vikt innebar klena bromsar, klen ram och en mycket enkel framgaffel med gummibandsfjädring. Flera firmor erbjöd också trimdelar till dessa motorcyklar. Flink i Åmål sålde t.ex. ett topplock som var ett måste för en seriös ägare av en Guld- eller Silverpil. Guldpilen (10,5 hk) och Monarks Blue Stinget (12,5 hk) slutade säljas 1959 eftersom myndigheterna ansåg att de var för starka och farliga för 16-åringar. 

Efter att Husqvarna och Monark lagt ner tillverkningen av lätta motorcyklar var det i stort sett bara Zündapp KS 100 som såldes som lättviktare fram till 1970. I slutet på 60-talet försökte några importörer sälja japanska motorcyklar på under 75 kg, Suzuki 80 cc och Honda 65 cc, men utan större framgång. Läs mer om dessa i tidigare inlägg HÄR.
Importören Flöter gjorde också ett försök med Kreidler Florett GT med 55 cc och 6,5 hk, naturligtvis ett från början dödsdömt projekt. Ingen 16-åring ville åka trimmad gubbmoped när man istället kunde köpa en Zündapp KS 100 eller en begagnad Guld- eller Silverpil!

1970 ändrades reglerna till max 125 cc. Det innebar att de lätta motorcyklarna nu äntligen kunde utrustas med riktiga ramar och bromsar. Importörerna av motorcyklar vädrade morgonluft och en våg, av för Sverige, nya märken vällde in. Det var Yamaha och Honda som sålde bäst. Den tidigare storsäljaren Zündapp hamnade direkt på efterkälken eftersom man bara förstorade sin gamla KS 100 till 125 cc. 1971 presenterade Zündapp en helt ny KS 125 som var en utmärkt motorcykel med stark motor, stor rejäl vaggram och bra bromsar. Den blev också "bäst i test" i tidningen MC-Sport men var tyvärr också dyrast. Andra märken var bl.a. Moto Guzzi, Suzuki, Puch, DKW, Maico, Bultaco, KTM, CZ och MZ.
En effekt av de nya reglerna blev att alla gamla Silverpilar över en natt blev klassade som tunga motorcyklar. Tidningen Mc-Nytt drev en kampanj för dispens, men utan resultat. Istället erbjöd sig flera motorfirmor att byta foder och kolv så att de blev trötta 125:or.



Yamaha 125 AS-1





Honda CB 125




Zündapp KS 125 1970
Zündapp KS 125 1971


Suzuki T125 Stinger



Bilden troligen tagen vid sjön Aspen när tidningen MC-Sport testade 125:or.

Moto Guzzi 125 Stornello från Italien




Puch M 125 från Österrike

DKW RT 125 från Västtyskland





Maico MD 125 från Västtyskland



Bultaco Lobito från Spanien




KTM 125 Sport från Österrike


CZ 125 från Tjeckoslovakien

MZ från Östtyskland.





3 kommentarer:

  1. Ett ämne du kan förstår jag!
    Min första motorcykel jag provade var farfars Silverpil.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja för mig handlade det mesta om motorcyklar på 70-talet. Vi som fyllde 16 år 1970 var ju de första som fick möjlighet att köra de nya fartvidundren.

      Radera
  2. Min första motorcykel var en Silverpil inköpt hösten 1969, några månader innan jag skulle fylla 16. 1 januari 1970 ändrades ju reglerna så min Silverpil blev plötsligt en tung motorcykel. Till skillnad från vad jag läser här ovanför fick jag dispans att köra den. Jag kan tyvärr inte hitta det maskinskrivna brevet från Kommunikationsdepartementet personligen underskrivet av dåvarande kommunikationminister Bengt Norling. I brevet framgår att vi var 9 stycken i Sverige med samma problem och vi fick alla dispans att fortsätta köra våra motorcyklar som nu plötsligt räknades som tunga. //Claes Sjöberg, Malmö

    SvaraRadera