lördag 7 januari 2012

Telefonplatsen

Kommer ni ihåg? Det fanns en tid för inte allt för länge sedan då man hade en (1) telefonapparat per hushåll. Den var av svart bakelit och man slog numret med hjälp av en fingerskiva. Behövde man ta reda på ett telefonnummer så fick man slå i telefonkatalogen. Skulle man ringa rikssamtal, fick man först ringa en telefonist som kopplade samtalet. Rikssamtal var dyrt! Att ringa till utlandet var nästan otänkbart för privatpersoner som måste betala själva. Man skulle också vara artig och svara med sitt efternamn eller telefonnummer. 
Ungefär så här kunde det se ut i många svenska hem kring 1960. En speciell telefonplats hade många i sin hall.


5 kommentarer:

  1. En sån står i nostalgimacken=) äkta kvalitet dom där

    SvaraRadera
  2. Fanns en i vår hall också, och om man ville prata ostört räckte sladden precis så att man kunde stänga in sig i en garderob =)

    SvaraRadera
  3. En sån svart bakelitkoloss använder jag än idag...har en signal som "väcker döda" :)

    SvaraRadera
  4. Men då visste man å andra sidan vart telefonen var när det ringde!

    SvaraRadera
  5. En annan är ju så pass gammal( och bodde så otillgängligt) så vår 1:a telefon var i bakelit med vev och alla samtal gick via telegraf växeln nere i byn... Mary hette damen med växeln - de hade tel.nr.1 och mina föräldrar hade nr.2.

    SvaraRadera